Den Norrländska kylan


Nu har jag landat i Gällivare. Termometern visade -30 grader men när jag steg av tåget så kändes det inte så kallt. Det kändes inte kallt alls. Inte om man jämför med hur det kan kännas nere i södra Sverige. Men jag lärde mig snabbt att man inte ska låta sig luras.

Det är första gången som jag befinner mig så här långt norrut under vintern liksom det var första gången som jag var ovanför polcirkeln i somras. Men en sommar i norrland är inte samma sak som en vinter i norrland. En sommar i Norrland skiljer sig inte så mycket från en sommar i södra Sverige. Visst går man med mössa vissa dagar i Juni men det är inget extremt.

Det är däremot vintern. Vädret här är extremt om man jämför med hur vädret är i södra Sverige. På västkusten kan man uppleva några enstaka dagar när temperaturen smyger sig ner mot -15 grader. En temperatur som här inte är särskilt anmärkningsvärd.

Men som jag skrev så upplevde jag det inte som särskilt kallt. Nästan med en gång när jag kom hit gav jag mig ut på en liten skidtur. Det var inte så att jag frös men efter tjugo minuter började jag känna av smärta i händerna. De började bli kalla men de kändes inte kalla. Jag åkte en liten runda till innan jag åkte tillbaka.

Det var då. När jag kom in som det brände till i händerna. De var riktigt kalla men jag hade knappt känt av det när jag åkte. Jag tror att det är en visdom att ta med sig när man är här. Även om det inte känns så kallt så är det det och det går snabbt när man väl börjar bli kall. Så det gäller att akta sig och verkligen lyssna på sin kropp när man är ute i kylan. Annars kan det snabbt gå illa.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.