Januari har redan passerat och Februari rullar på. Det är dags att summera året som gick. Det förra alltså, 2016, och samtidigt blicka lite framåt. Under 2016 har jag vandrar ytterligare en bit på min resa genom livet. Jag har upplevt mycket. Funnit nya bekantskaper. Nya vänner. Har fått ett nytt jobb och flyttat till en ny plats. Det har blivit en del förändringar men även mycket av det gamla vanliga.

Inför 2016 hade jag inte några nedskrivna uppsatta mål. Det enda stora målet jag hade var att bege mig ut på ett nytt stort äventyr, och det gjorde jag. Det gick den här gången ut på att bestiga Sveriges samtliga 2000m toppar. Det gick bra till en början, men vi föll sedan på mållinjen, när det bara var en dag kvar.

För att ta året lite i korthet

Januari var en ganska lugn månad. Jag tränade på bra. Det var någonstans runt årsskiftet som det släppte lite för mig. Jag kände mig i riktigt bra slag och kunde träna på riktigt bra, vilket jag också gjorde. I Februari började det däremot att ta emot lite mer. Sista Februari flyttade jag upp till Falun och i Mars fick jag en liten nytändning när jag kunde plocka fram skidorna igen och ge mig ut glida i spåren runt Lugnet. Det blev också någon tur upp till Tänndalen där de bjöds på än bättre spår.

Vår stuga i Tänndalen i Mars 2016.

Under Mars började jag träna med Stora Tuna OK i Borlänge. Det var en Tisdag och egentligen så hade jag tänk att bege mig till OK Kåres klubbstuga, men ett sms fick mig att tänka om och snart var jag fast. Senare under året började jag springa för Stor Tuna. Under April begav jag mig norrut till mitt gamla kära hem vid Kebnekaise och var med som funktionär under Keb Classic Vinter och fick några härliga dagar på fjällstationen med härliga återseenden av gamla bekanta.

Första helgen i Maj var det dags för orienteringspremiär, men två veckor tidigare så åkte jag på en ganska allvarlig stukning av foten som strulade till hela vårsäsongen. Trots det gick vårsäsongen ganska bra, även om den kanske var lite kort. Bara två veckor efter premiären var det dags för vårsäsongens höjdpunkt. Tiomila. Där jag sprang för Friskus Varberg som jag tränat mycket med under tiden som jag bodde i Varberg. Jag gjorde ett helt okej lopp och var nöjd när jag kom i mål.

Sen fortsatte en ganska hektiskt tid där helgerna var fulltecknade med tävlingar och annat kul. Bland annat så gjorde jag premiär med Tunatröjan på Jukola. Sommaren kom, men aldrig värmen. O-ringen som ändå får klassas som årets höjdpunkt avgjordes i Sälen. Där deltog jag men var inte helt nöjd med min insats. Efter det bar det av norrut igen. Mot det här årets stora äventyr. Bestigningen av Sveriges 12st 2000m toppar.

Hösten kom och inleddes med Fjällmaraton Sälen. Sedan flöt det bara på. Den ena orienteringstävlingen avlöste den andra. Ända fram till början av Oktober då 25manna avgjordes vid Kungens kurva i Stockholm. Däremellan hann jag bland annat springa ett antal DM-tävlingar och medeldistansen samt stafetten på SM. I Oktober när orienteringssäsongen väl tog slut möttes jag av en tung och mörk period. Säsongen var slut och vardagen började bli allt tyngre, mörkare och kallare.

Men i November vände det. Det var även då den första snön föll över Sverige och första helgen i November gjorde jag skidpremiär i Bruksvallarna. Efter det blev det ett antal turer upp till Tänndalen och Funäsfjällen ända fram till Nyår. Då det blev en längre fjällvistelse.

2016 i siffror

Jag brukar alltid summera året i siffror. Så har jag gjort både 2013, 2014 och 2015. Så jag tycker att det är passande att göra så även i år. 2016 känns som ett år som det har släppt ytterligare lite. Det känns som om den tunga trötthet som länge har hållit mig i sitt grepp har avlägsnat sig alltmer. Det började släppa lite redan förra året, men nu känns det som om jag har hittat en livsstil som fungerar allt bättre och som får mig att känna mig alltmer närvarande och vaken. Jag tror det handlar mycket om vad jag äter och jag har experimenterat lite under året för att se vad som fungerar och även fördjupat min kunskap ytterligare för att lära mig mer. Livet är ju ett ständigt lärande.

Det har bland annat resulterat i att jag under 2016 har kunnat träna på mer än jag någonsin tidigare har gjort. Utan att för den skullen känna mig mer ansträngd eller utmattad än vad jag har gjort tidigare. Utan kanske snarare tvärtom. Jag har känt mig friskare och mer välmående.

Träningstid 2016 fördelat över årets 12 månader

I början av December började jag titta in min träningstid och insåg att om jag bara låg på bra under December så skulle jag kunna uppnå 500 timmars träningstid under 2016. Något som jag inte har varit i närheten av tidigare, då jag snarare legat på strax under 400timmar. Det såg länge bra ut och dagen innan nyårsafton kunde jag konstatera att jag bara behövde träna en halvtimme på nyårsafton för att klara mitt mål. Det kändes enkelt.

Men på nyårsaftons morgon vaknar jag upp helt utslagen och orkade knappt ta mig upp ur sängen. Det blev en tung dag som jag spenderade mestadels vilandes i sängen, för att återhämta mig. Jag hade väl kunnat ge mig ut och köra den där halvtimmen. Men det kändes ändå vettigare att vila ut komma igen efterföljande dag. Så jag får nöja mig med mina 499 träningstimmar under 2016.

I slutändan är allt bara siffror och all den tiden som jag skrev upp för träning under äventyret för att bestiga Sveriges 2000m toppar kanske inte heller bör räknas som träning. Då vi stundtals gick stora sträckor. All träning som jag utförde under den sommarveckan i fjällen har jag lagt under Fjällvandring i diagrammet nedan.

Fördelning på olika träningsformer under 2016

Inför 2017

Många som vet hur mycket jag tränar ser mig mer eller mindre som en elitidrottsman, men själv har jag aldrig sett mig som något annat en glad motionär som gillar att vara fysiskt aktiv. Det som främst driver mig är att jag vill må bra, men sen är det klart att det är roligt att tävla ibland också. Under ett av mina år i Jönköping tänkte jag att jag skulle satsa. Jag tränade hårdare än vad jag hade gjort tidigare men samtidigt mådde jag ganska dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Jag var trött hela tiden trots att jag sov mycket mer än de flesta och jag hade inte mycket ork över till livet i övrigt. Den satsning lade jag sedan ner. Jag tror dock inte att det var träningen som fick mig att må sämre utan snarare min kost och min livssituation. Jag har lärt mig mycket sedan dess.

Men eftersom mitt mål främst är att jag ska må bra så har jag inför den här vintern tänkt om upplägget för min träning gentemot tidigare år. Under de senaste åren har jag kört nästan uteslutande konditionsidrotter och framför allt löpning och orientering under somrarna och skidor, när det har funnits snö, under vintrarna. Nu tänkte jag istället att jag skulle bredda mig lite och testa på lite nya träningsformer, så under den här vintern har jag bland annat kompletterat min träning med styrkelyftning, långfärdsskridskor, yoga och simning. Dels för att jag tycker att det är kul och givande att testa på och lära mig nya saker och dels för att göra mig mer mångsidig. Jag behöver inte vara bäst på någonting, men jag vill gärna vara bra och kunna utöva många olika typer av aktiviteter.

Styrketräning

Jag har gått på gym några gånger tidigare i kortare sessioner men jag har aldrig riktigt tyckt att jag passar in i det klimatet som ofta råder på gymmen. När man kommer dit som tunn, smal och klen löpare känner man sig lätt lite uttittad av gymbiffarna, men på senare år har jag lärt mig att inte bry mig så mycket om vad andra tycker. Jag är ju där för att träna och bli bättre. Inte för att vara bra.

Jag kör mest de klassiska övningarna knäböj, bänkpress och marklyft. Mest för att de är ganska allround och för att de är de enda bra övningarna jag kan, och visst har jag blivit bättre. Utvecklingen går snabbt i början men trappas sedan av. Liksom kicken man får av träningen. Ett tag kände jag mig väldigt hög och exalterad efter styrkepassen och jag förstår varför folk lägger av med träningen, för den känslan försvinner efter ett tag. Det är därför jag tror att det är bra att testa på många olika saker, för att fortsätta att få den kicken av nyhetens behag. Om det nu är den man söker.

Att jag just valde att köra styrketräning beror på flera saker. Dels för att om man som jag jobbar på kontor och sitter stilla mycket så behöver man aktivera musklerna. Jag känner mig betydligt klenare nu än vad jag har gjort när jag har arbetat praktiskt och det märktes också på mina ingångsvikter i de tre grenarna. En annan anledning är att muskler förtvinar av sig själv när man blir äldre och för att ligga kvar på samma nivå som tidigare så måste det till viss styrketräning. Dessutom så bidrar det ju också till utvecklingen av min löpfysik. Och sist men inte minst så ger det en klarhet och stimulans till huvudet att träna kroppens muskler.

Yoga

Det är lätt att ha förutfattade meningar om saker som man aldrig har testat och jag tror att yoga är en typisk aktivitet som många har förutfattade meningar om, för att de inte vet vad det går ut på. Jag har länge varit intresserad av att testa yoga men även min bild av vad det är har varit ganska oklar. När vi första gången skulle berätta varför vi hade kommit på den här yogakursen så kom jag inte på något bra svar. Så jag sade bara att ville testa på något nytt. Yoga kanske är lite flummigt. Jag fattar inte alltid varför man ska göra just de rörelserna, men i slutändan, när vi kör avslappning och när jag går hem så känner jag mig väldigt harmonisk och välmående.

Yoga bidrar även till träna upp smidighet och balans. Första gången jag var på ett yogapass, så funderade jag på om jag skulle kalla det för träning eller inte, men sedan när läraren har lagt på alltfler övningar så känner jag att det har tagit ganska bra efter avslutat pass. Jag tror även att den rörlighet och balans som yogan ger mig kan gynna mig på många andra sätt i livet, och kanske även göra min löpning bättre, så jag lär fortsätta med yogan även i fortsättningen. Både själv och så kommer jag antagligen fortsätta att gå på klasser framöver.

Simning

Jag har länge velat lära mig crawla. Jag kommer ihåg tiden när jag flyttade till Jönköping. Då bodde jag en tid på Rosenlunds camping innan jag hittade ett eget boende. Jag passerade då Rosenlundsbadet nästan dagligen och tänkte att jag skulle gå en crawlkurs. Fast idén föddes egentligen ännu tidigare. När jag fortfarande bodde i Anneberg, i Kungsbacka, sprang jag upp några gånger till Skårsjön och simmade sedan lite i sjön innan jag sprang hem igen. Det blev en swimrun kan man säga, men det var innan det begreppet var myntat.

Fast ungefär samtidigt som jag flyttade till Jönköping slog en triathlonvåg in över Sverige och alla crawlkurser fylldes upp innan jag hann med att anmäla mig till dem och om det fanns någon plats över så passade det aldrig mig tidsmässigt. Så där och då blev det aldrig någon crawlkurs.

Nu dröjde det ända tills i år innan jag fick gå min efterlängtade kurs. Jag missade dock första tillfället och vid andra tillfället kände jag mig helt borta och förstod ingenting om vad jag höll på med. Dessutom har jag blivit ganska frusen av mig på senare år så jag frös väldigt mycket den gången. Det var inte alls kul, men sedan har det blivit bättre. Senast igår så crawlade jag behjälpligt ett antal 25meters längder. Jag vet inte hur många det blev, men jag höll på i en trekvart.

När det gäller crawl så är det inte så lätt. Det är mycket man ska tänka på och allt ska klaffa. Jag tror att det är en ganska hög inlärningskurva men när man väl börjar behärska tekniken så hoppas jag att det ska bli riktigt kul. Det är ju också en väldigt teknikintensiv sport och där kommer det alltid att finnas mycket att arbeta med. Jag vet inte hur mycket jag kommer att simma i framtiden men målet har alltid varit att kunna simma i sjöar om somrarna.

Mål inför 2017

Jag hade tänkt att skriva lite om mina mål inför det här året också, men nu blev det här inlägget ganska långt ändå så jag sparar det till framtiden.

Om det blir några nya äventyr det här året fortfarande väldigt osäkert. Än har jag inte något inplanerat, men jag hoppas att det ska bli något. Om du planerar något kul och behöver en färdkamrat så är det bara att höra av dig. Jag är antagligen sugen på att hänga med. Men det finns en stor resa som jag har funderat på ganska länge nu och som jag gärna skulle vilja göra inom en snar framtid.

Men nu närmast blir det först en tur ner till Alicante på träningsläger med Stora Tuna under den kommande veckan. Då hoppas jag på lite sol och värme. Annars har jag lite andra projekt på gång. Bland annat så har jag varit med och bildat föreningen Funäsdalens SK och vi planerar bland annat att arrangera ett nytt löplopp under det här året. Tänndalens 4 toppar har vi valt att kalla loppet och det följer samma rutt som jag sprang förra sommaren.

Det stora målet – Den stora alpresan

Sedan några år tillbaka har jag blivit alltmer sugen på att ge mig ut på en längre resa. En resa som sträcker sig över flera månader. En resa där jag bara kan njuta, andas in naturen och bara springa. Samtidigt har alperna lockat alltmer och när jag slår ihop de här båda tankarna så har jag fått den stora alpresan eller alptraversen. Idén är att springa genom hela alperna. Från Wien i öster till Nice i sydväst. En resa bland alpernas spetsiga toppar, över alpängar och genom de frodiga dalarna. Jag har lite mer tankar om det här äventyret men det mesta är fortfarande öppet. Det jag fortfarande saknar är någon eller några att dela äventyret med, så om du är intresserad är det bara att höra av dig. Jag kommer antagligen att skriva lite mer om mina tankar kring den här resan lite längre fram.

En alpstig i närheten av Chamonix