Moraloppet


Som jag har nämnt några gånger tidigare så är mitt närmaste mål att köra vasaloppet och att dessutom göra det så bra som jag kan. Jag inledde min skidsäsong ganska tidigt under en helg i Bruksvallarna vilket snart följdes upp med lite skidåkning på konstsnö på lugnet i Falun. Jag tänkte länge på hösten att det skulle bli skönt när vintern kom så att jag kunde börja åka skidor. Men när snön väl kom så kändes skidåkningen tung och tråkig. Jag minns att jag tänkte: ”Ska jag behöva utstå det här hela vintern” när jag gled runt på den sparade snön i Bruksvallarna.

Skidåkningen kändes länge ganska tung och jag kände mig alltmer tveksam till Vasaloppet. Det var först efter en tung träningsvecka i Tänndalen, efter jul, som det började släppa. Äntligen kändes det som att jag gjorde framsteg men det gick fortfarande för långsamt.

vallning

Den senaste tävlingen jag körde var DM sprint i Halland. En ytterst liten tävling och det jag minns därifrån var att det gick dåligt. Inte för att jag inte var fysiskt förberedd utan mer för att mina skidor då var mer vita än svarta under. Alltså de var riktigt dåligt vallade.

Det här med att valla har aldrig intresserat mig. Jag har mest utnyttjat skidor som ett träningsredskap. Jag kan ingenting om vallor. Blir det plusgrader eller dåligt fäste så plockar jag bara fram skejtskidorna och kör med dem istället.

Det kanske inte är jättesvårt att få till hyfsat vallade skidor. Men det är en sak som jag inte gillar med materialsporter. Det tar en massa tid att hålla på och fixa skidor och det kostar massor av pengar och hur mycket är man villig att lägga på sina skidor för att få bra glid? Är det värt att köpa pulver för några tusenlappar? Hur stor blir egentligen skillnaden i slutändan? Lättast hade ju varit om alla bara fick använda samma valla. Då kanske det hade blivit en rättvis sport?

Och sen kommer nästa fråga som gnagde i mig i några veckor. Ska jag köra med fäste eller utan? Vissa tyckte att jag skulle staka runt medan en person föreslog att jag skulle ha fäste. Och hur ska jag veta? Jag har inte kört den banan tidigare. Jag funderade länge fram och tillbaka men bestämde mig slutligen för att köra med fäste. Jag är ju trots allt mest löpare. Jag är starkare i benen än i armar och överkropp.

Starten

Efter många timmar i skidspåren så stod vi slutligen där på startlinjen i Oxberg. Jag var där och lade ut skidorna ganska tidigt så jag hade en bra startposition. Jag var taggad inför start. Det här var min första stora skidtävling.

Och så smäller det till. Starten går! Jag laddar på alla krafter jag har. Det är oftast bra att gå ut hyfsat hårt i starten. Så man slipper fastna i köer. Jag trycker på allt vad jag har när jag ger mig iväg men jag ser framför mig hur luckan till han framför mig bara växer. Jag har inte en chans att hänga med. Jag tänker snabbt att det här kommer att gå fort. Jag kommer att komma långt ner.

Folk susar förbi mig. Jag inser att jag har ställt mig alldeles för långt fram. Uffe berättade kvällen innan att det är alltid någon tant som ska ställa sig alldeles för långt fram i starten och hindra löparna som kommer bakifrån. Jag insåg plötsligt att jag var den tanten.

Jag kämpar på för att hänga med. Snart sansar det sig något och jag går in i ledet. Jag ligger där ett tag sen börjar jag känna att det kanske går lite långsamt så jag går ut i eget spår och avancerar lite. Men håller mig ändå ganska lugn. Vi ska ändå köra 44km.

När vi sedan kommer till backarna så händer det något. Jag inser att jag ganska lätt kan plocka några placeringar i backarna bara genom att gå ut i eget spår och diagonala förbi alla som stakar. Jag gör det ett antal gånger och plockar placeringar utan att behöva anstränga mig så värst mycket.

På det här viset plockar jag ganska många placeringar. Tillslut så ser jag inte längre någon framför mig. Jag kämpat på för jag vet att det finns flera framför mig. Helst vill jag ligga i suget bakom någon och bara glida med. Slutligen kommer jag ikapp några men inser ganska snart att de kör för långsamt. Så fortsätter det. Jag fortsätter att plocka placeringar. Ända tills jag kommer ihop med en kille som jag knappt hänger med. Jag tappade hela tiden lite när det var platt och gick nedför men kunde ta igen det när det kom en liten uppförsbacke.

När det var knappa två mil kvar drog jag på lite och lade in sista växeln. Det ledde till att jag var nära att krokna på slutet, men jag kämpade mig i mål. Tiden slutade på 2:25h.

Vasaloppet nästa

I början av den här vintersäsongen så kändes det ganska motigt. Jag trodde inte alls att jag skulle kunna åka så fort som jag gjorde den här dagen. Jag har alltid haft som mål att köra Vasan under fem timmar, men jag vågade inte riktigt tro att jag skulle kunna klara det. Nu känns det ändå möjligt. Vasaloppet är ju i och för sig dubbelt så långt som Moraloppet, men jag har några ytterligare veckor kvar att förbereda mig. Föret var inte heller det bästa på Moraloppet.

Tränar jag på bra nu fram till Vasaloppet så tror jag att jag kan ta mig i mål under fem timmar. Fem timmar känns som en sådan gräns som många anser vara helt uppnåeligt och många som ligger på min nivå har som mål att någon gång köra vasaloppet under fem timmar. Jag ska göra det på första försöket! Det är mitt mål. Nu gäller det bara träna på bra fram till Vasan och sedan spetsa formen fram mot loppet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.