Utsikt från Skenörsfjället

Funäsfjällens Sportklubb och hur allt startade


Jag är inte född till en fjällmänniska. Jag har inga föräldrar som direkt ägnade sig åt fjällvandring eller andra aktiviter i fjällen. Den enda koppling jag har haft med fjällen har varit en alpin skidvecka under vårvintern.

Men det fanns en längtan inom mig. En längtan mot naturen. Jag ville uppleva något spektakulärt. Jag har alltid haft en stor dragelse till naturen och det lantliga livet. Bland annat genom orienteringen och det var även orienteringen som drog mig mot fjällen för första gången. Det var 2011 när Fjällorienteringen gick i Tänndalen. Det var mitt första möte med den svenska fjällvärlden, i alla fall norr om Dalarna.

Sen rullade det på. Det föddes en dröm inom mig. Jag var trött på att bo ensam och jag var trött på att bo i en stad. Jag ville ut i friheten. Jag funderade på vad jag skulle göra och det slutade med att jag började söka jobb hos Svenska turistföreningen. Jag ville jobba på en fjällstation. Det kändes som om det kunde uppfylla alla de önskningar jag hade. Fast det gick sådär. Jag sökte några år men det enda jag fick var att komma på en intervju.

Tiden på Kebnekaise

När jag hade gett upp allt hopp om att någonsin få jobba på en fjällstation, så fick jag en dag ett samtal från Kebnekaise fjällstation. Jag gjorde en kort telefonintervju och sedan var det bara att boka tågbiljetterna och ge sig av. Jag har alltid gillat Jämtlandsfjällen, då jag tycker att de är bättre lämpade för de aktiviteter som jag gillar att hålla på med, men Kebnekaisefjällen var något nytt för mig och jag såg fram emot att få komma dit. Jag hade då aldrig varit där tidigare.

Jag var bara säsongsanställd på fjällstationen och sommaren kom och den gick. Jag upplevde mycket nytt, många härliga möten och jag fick många grymma nya vänner. Det var det här livet jag ville leva. Det var det här jag hade drömt om.

Det var vemodigt när vi alla lämnade stationen och begav sig av hemåt. Jag trodde då att jag skulle få komma tillbaka till vintern. Men när jag kom hem fick jag ett annat besked. Att jag antagligen inte skulle få komma tillbaka. Sen svängde det tillbaka igen och det slutade med att jag skulle få komma några veckor den vintern, för att sedan bli avlöst.

Jag trivdes bra där och då. Jag levde det livet jag vill leva. Jag kanske inte tjänade mest men jag hade allt jag behövde. Jag trivdes och mådde bra, men de veckorna som jag hade fått tog snart slut och jag for hem. Jag ville inget hellre än att bara komma tillbaka. Att få uppleva fjällen och gemenskapen igen. Jag frågade en gång. Jag frågade två gånger, men någon gång efter att jag hade frågat den tredje gången så insåg jag att jag aldrig skulle få komma tillbaka.

Tillbaka där allt började

Men jag längtade fortfarande. Det var här någonstans som jag och brosan på allvar började söka efter en stuga någonstans i den svenska fjällvärlden. Vi tittade på flera ställen men föll slutligen för Funäsfjällen. Tillbaka där allt började. Vi var där några gånger och tittade på hus men hittade inte riktigt något som passade oss. Det fick ju inte vara för dyrt och inte för fallfärdigt.

Tillslut hittade vi en fastighet med några timmerhus som föll oss i smaken. Det var ganska litet. Primitivt, men ändå charmigt. Precis så som jag vill ha det i fjällen. Enkelt men ändå funktionellt. Vi slog till och snart var det vårat.

Det ligger i Tänndalen. Jag visste att det finns en orienteringskarta över Tänndalen så jag såg till att vi fick tillgång till några exemplar av den. Där någonstans föddes många idéer samtidigt. Jag ville rita en ny karta över området ovanför skidliftarna i Tänndalen, men då behövdes en förening som kunde äga den. Jag blev även sugen på att springa en runda som jag kallade Tänndalens fyra toppar. En runda som var mycket härlig och utmanande och passade bra för ett lopp. Så där föddes tanken om att bilda en ny förening i Tänndalen, eller hela Funäsfjällen.

I år bildades den föreningen. Funäsfjällens Sportklubb och om en vecka anordnas första upplagan av Tänndalens 4 toppar. Vi hoppas att det fortfarande finns ett intresse för sådana här upplevelselopp, för vi vill sprida den glädje som vi själva känner när vi springer över de härliga Funäsfjällen.

Stigen upp mot Lill-skarven

Stigen upp mot Lill-skarven

Kommentera