O-ringen sälen

Första etappen på O-ringen i Sälen


Känslan inför första etappen var något tveksam. Det kändes inte alls lika bra som det har gjort under de två veckorna innan O-ringen, då jag toppade formen, men inte heller dåligt på något sätt. Jag visste inte riktigt vad som väntade. Normalt så springer vi i skog, men nu skulle vi bege oss ut på kalfjället. Blir det lätt eller svårt?

Jag tänkte i alla fall att jag skulle ta det lugnt till första kontrollen och sedan avgöra därifrån hur jag skulle fortsätta loppet och första kontrollen var lite lurig. Jag går inte rakt på den men jag tar den säkert från vänster. Tvåan är en långsträcka. Det finns inga tydliga stråk att springa efter eller höjder som man bör runda så det är bara att lägga kompassen och springa och sedan läsa in mig när jag närmar mig kontrollen. Inga konstigheter. Jag trycker på. Känner på kroppen. Det känns bra. Även om det där lilla sista saknas.

När jag närmar mig andra kontrollen läser jag in mig, justerar min position, springer igenom en tätskog och nästan ramlar ner i sänkan som kontrollen sitter i. Trean är en enkel kortsträcka, sedan följer en längre långsträcka till fyran. Återigen en kompassträcka med kontrollerad ingång mot kontrollen. Det går bra hit. Vid fyran ligger jag på 21:a plats.

Femman är svårare. Jag bestämmer mig för att runda mossen till höger för att slippa ta höjd och tanken är att jag sedan ska springa ner på det öppna området, ta sänkan före kontrollen och sedan gå mot stenen. Men efter att jag har rundat mossen glömmer jag att lägga om kursen. Jag går alldeles för långt till höger men när jag försöker läsa in mig så tycker jag ändå att det stämmer hyfsat. Allt ser ju likadant ut. helt plötsligt kommer jag ut till stigen. Jag vet inte exakt var jag är. Jag lägger om kursen. Springer vidare men kommer återigen ut till stigen. Därifrån läser jag in mig, vänder om och tar kontrollen.

Norra delen av kartan

Norra delen av kartan från första etappen på O-ringen i Sälen

Jag har förlorat lite tid och några placeringar. Jag tänker att en bom kan jag kosta på mig men inga fler. Jag är redan påväg till nästa kontroll. Jag tänker att det naturligaste är att gå rakt på och därav runda sjön på högra sidan, men så tänker jag om. Jag får för mig att det blir mer höjdtagning på högervägvalet så jag ändrar mig och springer vänstervägvalet istället. Det verkar också lite enklare.

Men det är en svår kontroll och av någon anledning så börjar magen trassla. Det gör ont. Jag skulle behöva lätta lite på trycket men gör det inte. Men jag förlorar fart när varje steg smärtar. Det går väldigt långsamt. Känns det som i alla fall. Jag passerar dalgången. Läser in mig på små busksnår och sänkor och går rakt på kontrollen.

De följande tre kontrollerna går bra. Jag springer på och magknipet släpper så sakteligen och är helt borta när jag stämplar den nionde kontrollen. Jag viker upp kartan. Nu är det bara sista biten in mot mål kvar. Det känns bra. Det kan gå. Men det börjar med att jag tar ut helt fel kurs mot tionde kontrollen. När jag passerar över höjden jämte mossen så tänker jag att jag ska lägga om kursen, men det gjorde jag tydligen inte och passerar därför mossen nere vid stigen. Därifrån lägger jag om kursen något men kommer ändå för långt åt höger. Samtidigt så försöker jag avgöra hur nära toppen jag befinner och uppskattar att jag befinner mig högre upp än vad jag gör.

Dessutom är det nu folk överallt. Det gör mig osäker och jag tappar fokus på det jag borde göra. Det bästa med att ha långa banor är att man för det mesta är ganska ensam och om man träffar på någon så är det ganska stor chans att de har samma bana som mig själv, men nu irrar folk runt till höger och till vänster.

Jag kommer fram till en sänka. Det sitter en kontroll där. Jag läser in mig och tänker att jag måste vara för långt åt höger. Jag ska ju ha sänkan längst upp, men för säkerhets skull så springer jag en bit in i sänkan innan jag ger mig österut. När jag tagit mig upp från sänkan och sprungit några meter så stöter jag plötsligt på en stig. Inte en nyuppsprungen stig utan en stig som verkar vara gammal. Jag tror mig då vara på den stigen öster om min kontroll och beger mig ner i sänkan igen, men jag får inte ihop det. Jag fortsätter leta. Men det stämmer inte. Där finns inte någon kontroll.

Till slut inser jag mitt misstag. Stigen finns inte med på kartan. Jag hittar min kontroll och beger mig planlöst vidare till nästa kontroll. Jag tänker inte på var jag springer. Jag ser bara massor av folk som springer åt alla möjliga håll framför mig och de är i vägen där jag ska fram. Jag har vid det här laget helt tappat koncentrationen. Jag har ingen plan och inget fokus. Jag bara springer. När jag sedan försöker läsa in mig vet jag inte var jag är och jag blir stressad av allt folket omkring mig, så jag irrar mest omkring. Jag missar. Och så fortsätter det sedan hela vägen in i mål.

Södra delen av kartan

Södra delen av kartan från första etappen på O-ringen i Sälen

 

Det gick så bra på fjället när jag var ensam, men sedan är jag helt borta. Den här dagen är förstörd och jag är besviken när jag kommer i mål. Jag ville så mycket mer. Men det är bara att ladda om. Med 13 minuter bomtid placerar man sig inte så bra i en elitklass på O-ringen. Det blev en 89:e plats på etappen och några placeringar upp till mitt mål på topp 75.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.