Träningsåret som gick – 2015


Inför 2015 satte jag upp ett gäng mål som jag tänkte att jag skulle klara av innan året tog slut, men hur gick det egentligen? Nu tänkte jag sammanfatta det här träningsåret. Ett mål som har hängt med mig ganska länge nu är det om träningsmängd. Det är ju givetvis intressant men samtidigt känner jag ibland att om jag ska satsa på att dra in många träningstimmar så kan det få konsekvenser för min prestationsförmåga. Men inför 2015 bestämde jag mig ändå för att satsa på att få ihop 420 träningstimmar. Det innebär ungefär att jag ska träna 70 minuter om dagen eller 35 timmar i veckan. Ett annat mål som jag hade var att springa minst ett Ultramarathon i månaden.

Jag började året ganska starkt. Det var som det brukar vara under vintermånaderna. Man har inte så mycket för sig så det ger mycket tid till träning. I Januari kunde jag även plocka fram skidorna och få lite alternativ träning till löpningen, vilket var uppskattat. Men höjdpunkten i Januari var ändå Sandsjöbacka trail 50 miles, ett lopp som jag är stolt över att jag har klarat med bravur.

Februari fortsätter starkt, i alla fall inledningsvis. Jag kör enligt schemat och försöker få till ett pass om dagen och sedan köra dubbla pass på söndagarna. Men under mitten av Februari brister motivationen och jag tappar lite tid. Min mara under den här månaden blir en ensam tur längsmed Hallandsleden norrut från Åkulla.

Redan under de sista dagarna av Februari drar Orienteringssäsongen igång och jag är på plats i Kristianstad. Enligt min egen uppfattning så gör jag här mitt bästa lopp på den inledande nattävlingen med masstart. Kroppen känns riktigt bra genom hela loppet och det kändes som om jag kunde springa max hur länge som helst utan att bli trött. Tyvärr var det inte den roligaste banan som jag har sprungit, utan snarare tvärtom. Dessutom läste jag fel på en fjäril på slutet vilket innebar att jag tog kontrollerna i fel ordning. När jag väl inser mitt misstag får jag ta om alla kontrollerna igen åt rätt håll vilket gör att jag förlorar mycket tid och framför allt draget. Bra känsla men sämre resultat.

Under de följande tävlingarna känner jag mig ganska seg och inte alls i form. Jag gör även ganska stora missar så de är knappt värda att nämna. Men med Mars kom mer tävlingar. Jag skruvade medvetet ner träningsdosen något och mot slutet av månaden drabbas jag även av en lättare skada som hindrar mig från att kunna träna fullt ut. Under den här perioden hade jag det även väldigt tungt och stressat på jobbet vilket sög ut väldigt mycket av min mentala kraft och fick till följd att jag inte orkade hålla träningen uppe på den nivån jag hade önskat. Mars avslutas med en riktig tung och slitsam mara som gick norrut från Veddige en eftermiddag efter jobbet.

April tar vid och jag känner mig fortfarande mentalt utmärglad, vilket jag kom att göra ända tills början av semestern. Månaden inleds med några tävlingar med blandade resultat, fortsätter med en tur längsmed Vildmarksleden, för att avslutas med en mara på mestadels asfalt med Varberg som utgångspunkt.

Träningstid per månad under 2015

Träningstid per månad under 2015.

Maj inleds lite motigt. Tävlingssäsongen är nu över och motivationen är i botten. Framåt slutet av Maj blir det ett besök i Funäsdalen, som inleds med den klassiska Funäsdalsberget upp, vilket senare följs upp av djupsnöpulsning på Hamrafjället i svidande blåst och ett besök på det snöiga Ånnfjället. Månaden avslutas med en mara söderut från Åkulla.

Under Juni börjar solen långsamt skina igenom och rullskidorna åker fram för första gången. Jag njuter av en underbar känsla. På nationaldagen springer jag Friskusloppet, går ut hårt men faller igenom totalt. Under det loppet sprang jag även sönder vaderna vilket gjorde att jag inte kunde träna på över en vecka efter det. Asfalt är inte bra. Sen närmar sig midsommar och då bär det av upp till Jämtland och en långhelgs fjällöpning. Sommaren är sen så snön ligger fortfarande tjock och originalrutten kortas ner. Vi startar i Storlien under Torsdagen, tar oss ner till Storulvån, fortsätter mot Gåsen och Vålåstugorna nästa dag, innan det bär av till Vålådalen och sen avslutas resan i Edsåsdalen. Framåt slutet på sista dagen smärtar det till knät. Det gör så ont att jag knappt kan springa längre, men jag lyckas i alla fall ta mig i mål.

Sen följer en tid av skada. Eftersom sommarsäsongen drar igång igen under Juni så deltar jag i första etappen av Tre skåningar och en dansk. Jag inleder starkt men haltar i mål med smärtor i knäet. Helgen efter är det tjoget och jag ställer upp för laget och kör min sträcka. Jag gör ett bra lopp med enbart mindre smärta. Men i Juli får jag kasta in handuken och inse att jag måste vila om jag ska bli av med mina smärtor. Jag skippar O-ringen och bestämmer mig med kort varsel för att jag ska ge mig på en vandring till Helags och Sylarna istället.

I Augusti fortsätter jag min resa upp mot Östersund där jag hittar en ny pärla i Östersundsskidstadion. Jag njuter av varje stund som jag åker runt på den knixiga banan med mina skaterullskidor. Det är annat än att åka på platta raka gångbanor. Det blir några turer där. Lite vandring i Åre och ett kort besök i Storulvån innan det bär av hemåt igen.

När jag kommer hem börjar jag sakta trappa upp löpningen igen och avbryter så fort jag känner minsta obehag i knäet. Jag varvar det med rullskidor och cykling. Sprint DM som jag var banläggare för närmar sig också, så det blir mycket provlöpningar av banor, vilket passar mig ganska bra då det är kort men ändå intensivt. När Sprint-Dm var avgjort begav jag mig återigen iväg till Vålådalen, där jag tog några varv på deras rullskidsbana samt sprang lite orientering. Det blev mitt första långpass efter skadan och det kändes helt okej. Sen ärade jag Storulvån med ännu ett besök och passade bland annat på att ta en liten fjällpromenad.

I slutet av Augusti blir jag återigen påmind om den mentala stressen från mitt arbete. Jag tappar träningsmotivation men blickar ändå framåt mot SM helgerna som väntar i September. Men orienteringsformen är vid det här laget sviktande. Jag gör några försök på DM tävlingarna som går helgerna innan SM med ett skralt resultat. Jag har tappat allt känns det som. På Medel DM bommar jag bort mig totalt, så som jag gjorde för 5-10 år sedan. Jag springer snabbt, men springer fel. Samma sak på stafetten som gick dagen efter. Natt hade jag inte några större förhoppningar på. Jag gör ändå ett ok lopp, men jag tar det lugnt och det går för långsamt. Den enda DM tävlingen som går något sånär är Lång DM. Jag var ganska trött och seg men jag springer i princip bomfritt loppet igenom, vilket resulterar i årets enda DM plaket. En tredjeplats.

Helgen efter är det dags för SM ute på Muskön. Jag minns tillbaka på mitt lång-DM lopp och intalar mig hur bra jag är. Sen startar jag kvalet. Bommar första, och andra, och lite på tredje. Sen bär det av på en långsträcka och när jag springer där på en stig och läser kartan fastnar foten plötsligt i några snaror och jag faller handlöst och slår knät rakt i en sten. Det gör ont men jag haltar vidare i några kilometer, sen blir smärtan för stor så att jag knappt kan springa så jag haltar tillbaka till målet och bryter tävlingen.

Nästa helg fortsätter SM tävlingarna med medeldistans. Tävlingarna går i svår terräng och jag inleder med bra fokus men efter ungefär en tredjedel så vill det sig inte alls längre och minuterna rullar förbi. Jag är långt efter i mål. Även finalen blev ett fiasko. Men det var ändå två roliga helger med trevligt sällskap.

Nu är orienteringssäsongen i princip över. I Oktober bär det istället av ner till Chamonix där en träningsvecka genomförs. Jag känner mig ganska trött i början av veckan men krafterna kommer sedan tillbaka och jag känner mig allt starkare för var dag som går, trots många, långa och hårda pass. Efter alla skador som var under sommaren så kände jag mig nu återigen så frisk att jag kunde ta upp min utmaning om att springa en mara i månaden, så i oktober blev det en fin tur upp en bit mot Mont Blancs topp och sen över Mont Lachat och Le Prarion innan det bar tillbaka till Chamonix.

November rullade mest på. Jag gjorde min mara genom att springa två varv på banan för Bockstens trail run. December tog vid och jag insåg hur långt efter mitt träningsmål jag var och bestämde mig därför för att lägga in en extra växel. Det passar sig också bra såhär i vintertider. Månadens mara utgick från Vessigebro och löpte söderut under en kall, regnig och blåsig dag. Både månaden och träningsåret avslutades sedan med en vistelse i Tänndalen med mycket skidåkning.

Totalt blev det 378 träningstimmar under året vilket kan jämföras med förra årets 388 timmar och 2013 års 371 timmar. Jag räckte däremot inte fram till de 420 timmar som jag hade som mål, men med tanke på de skador som jag har haft under året får jag ändå se det som ett godkänt resultat.

När det kommer till min Ultramarathonutmaning så gick den bra fram tills Juni. Under midsommarhelgen hade jag tänkt att springa en mara men eftersom vi kortade ner distanserna där så blev det aldrig så och efter det så var jag skadad i princip fram till Oktober då jag drog igång igen. Men jag klarade mig i alla fall åtta av årets tolv månader.

Jag hade även ett mål att ta 5 medaljpoäng under DM tävlingarna där en seger ger tre poäng och en andra plats två poäng och så vidare, det vill säga att en tredjeplats ger ett poäng. Eftersom jag bara lyckades knipa en pallplats, en tredjeplats, fick jag bara ihop ett poäng.

På SM hade jag som mål att komma till minst C-final i minst en SM-distans. Från början hade jag bara tänkt springa medel-SM och där finns det ner till F-Final, men på lång-SM finns det bara A- och B-final, så när jag stod där på startlinjen så tänkte jag att det här blir ett lätt mål. Sen snubblade jag och bröt tävlingen och kom därmed inte vidare till någon final. På Medel-SM var jag en bra bit ifrån C-final.

Det sista målet som jag hade var att lägga upp en träningsplan inför varje månad. Det gick ganska bra i Januari då den följdes nästan till hundra procent. Till Februari tog jag fram en fin plan men den följde jag sådär bra. Den sista planen tog jag fram inför Mars och den följde jag inte alls. Det var mycket annat som störde just då. Efter det föll motivationen för att ta fram fler månadsplaner och det glömdes snabbt bort.

Om man nu ska sammanfatta det här träningsåret så har det varit lite halvt misslyckat. Jag har inte klarat ett enda av mina mål. Orienteringen har gått ganska dåligt överlag. Men nu är det dags att glömma det som var och istället blicka fram mot ett år som jag tror kan bli riktigt bra!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.