Från toppen av Ottfjället

Över Ottfjället till Edsåsdalen


Det här inlägget är del 4 av 4 i serien 2015 Löparresa i Jämtland under Midsommar

Ännu en strålande morgon mötte oss den här dagen. Idag var även sista etappen på vår lilla resa och faktiskt den ända etappen som både började och slutade där det var tänkt.

Jag kan väl inte påstå att jag kände mig direkt fräsch när vi startade upp mot Ottfjället men jag försökte ändå att hålla mig löpandes hela vägen. Det gick väldigt tungt inledningsvis. Vi startade vid fjällstationen och tog stigen upp jämte slalombacken och var snart uppe på grusvägen mot lilltoppen. När vi lämnade vägen sade Fredrik att jag kunde springa på i mitt egna tempo men jag fortsatte ganska lugnt uppför. Det var en ganska fin sluttning upp. Inte särskilt brant så det var lätt att hålla ett bra och effektiv löpsteg. Dessutom var stigen spångad till stora delar där det var blött, så det var bara att ligga på.

Men Ottfjället överraskade inte bara med fina stigar. Det var dessutom nästintill snöfritt, i alla fall till Östertoppen som vi begav oss upp på. Den sista biten upp mot toppen efter att stigen skiljts från den vanliga leden visade sig vara lite tuffare och jag kände genast av att jag har legat på latsidan med träningarna under våren. Men jag försökte se till att springa hela vägen. Det var först de sista 100 höjdmetrarna som jag föll tillbaka och tog några vandrande steg.

Men toppen nåddes snart och jag kunde vända mig om blicka tillbaka in mot jämtlandsfjällen. Det var som en värdig avslutning. Ett farväl. Samtidigt så kändes det gött att vi fick till en toppbestigning tillslut.

Målet för dagen var i övrigt Edsåsdalen, vilket vi tog oss till genom att följa Ottfjället österut, runda Ottsjön, fortsätta upp mot Hållfjället innan det bar ner till Järvtjärnarna och sen vidare till Edsåsdalen.

Det problematiska var bara att vi tappade bort leden under ett stort snöfält uppe på Ottfjället och eftersom vi inte var särskilt intresserade av att passera det här snöfältet föll vi istället ner alldeles för tidigt. Vi fick därav springa på sluttningen ner mot Ottsjön, först på kalfjället och sedan i skogen nedanför, innan vi kunde runda Ottsjön och springa vidare upp mot Hållfjällets fjällstation.

Hållfjällets fjällstation

Hållfjällets fjällstation

Efter pausen vid Hållfjällets fjällstation började jag känna av smärtor i knäet och det blev snart värre. Vilket ledde till att den sista etappen blev en ren pina, men det kändes ändå bra att vi var färdiga när vi kom fram till Edsåsdalen. Som tur var kunde vi lifta ner till Undersåker.

Vi har haft en helt underbar långhelg med grymt väder. Det hade kunnat vara mindre snö, men nu blev det istället en del av upplevelsen. Det bästa med fjällen är ju dessutom att man träffar så många trevliga personer. Vi firade midsommar på konserver, utan varesig färskpotatis eller jordgubbar, men vad gör det när man gör det i trevligt sällskap och är sådär lagom trött och allmänt tillfredsställd efter en härlig dag på fjället.

Series Navigation<< Mot Vålådalen

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.