Från Storlien till Storulvån via Blåhammaren


Nu är äntligen vår Jämtlandslöparresa igång! När jag säger våran så menar jag min och Fredriks. Det är dagen före midsommarafton. Tanken med hela resan var att vi ska ta oss mellan tågstationerna i Storlien och Undersåker och från början hade vi en utstakad rutt där både Sylarna och Helags skulle passeras, men just i år visade det sig att vintern vara extra långdragen och ovanligt mycket snö låg kvar i terrängen vid tidpunkten för vårt äventyr. Så vi fick helt enkelt tänka om. Istället för att vi begav oss mot Sylarna första dagen så beslutades att Storulvån fick bli målet för dagen.

Det började i alla fall bra. Vi tog tåget till Storlien och slog därifrån in på leden mot Blåhammaren. Till en början bjöds vi på fina skogsmarker med stora inslag av mossar, sen bar det av uppåt mot kalfjället och väl där tyckte jag att det var värt besväret att ge sig upp på den lilla kullen Rundvålen. Där lämnade vi också leden och tog vår egna väg. Vilket så här i efterhand kanske inte var det smartaste draget. Inte för att vi på något sätt sprang vilse men vi fick oss en liten omväg på kanske en kilometer. Problemet var bara att vi kom ner till ån Enan på lite fel ställe. Enan är alltså en å som är ca 10 meter bred på sina ställen. När vi följde ån för att komma tillbaka till bron fick vi passera genom både enebuskar och videsly. Pressa oss fram på en liten ås som var en meter bred genom ovan nämnd vegetation, men i slutändan så kom vi ändå fram till en återvändsgränd.
Där var en 3m bred bäck som skiljde oss från bron över Enan. Vi stod där och tvekade någon minut medan vi tittade ner i det minst midjehöga vattnet. Men så tog jag av mig väskan och kastade den över bäcken. Nu fanns det ingen återvändo.

IMG_2825

Fredrik hoppar över en liten bäck.

Jag tog den satts som fanns att få, satte fart, tog ett skutt och klarade mig nästan torrskodd över. Näst på tur var Fredrik. Han tvekade lite till sen kastade även han över väskan och hoppade över. Det är alltid kul när det händer lite oväntade saker.

Färden bar vidare. Vi passerade Enan och fortsatte upp mot Blåhammaren. Ju högre upp vi kom desto mer snö möttes vi av och uppe vid Blåhammaren var det riktigt mycket snö, i alla fall om man har tänkt att springa upp där. Vi tog en kort matpaus uppe vid Blåhammarens fjällstation innan det bar iväg igen. Ner mot Storulvån. Nu blev det riktigt tungt.

Snön låg tät och djup och det var omöjligt att undvika den. Själva snön var väl inget problem i sig. Det blev visserligen lite tyngre, men när fötterna blev kalla då var det inte lika roligt längre. Att det dessutom rann bäckar under snön som man inte såg men trampade i gjorde inte saken bättre. Det brände och skar och ett tag trodde jag att jag hade förfrusit fötterna och drog av mig både sockarna och skorna för att kontrollera så att inte fötterna hade blivit vita. Men som tur var hade de klarat sig.

IMG_2834

Här lämnar vi Blåhammarens fjällstation

Efter cirka 6km var vi nere vid Ulvåtjärn och här någonstans möttes vi av barmark igen och efter ytterligare 10min kändes fötterna normala igen. Den sista biten ner mot Storulvån kändes ganska tung. Men det var skönt att komma fram till fjällstationen och kunna njuta av en varm bastu och ett gott mål mat.

Series NavigationMidsommarafton i Vålåstugorna >>

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.