Stilla vinter


Det är stor skillnad mellan vinter och sommar här på Keb. Inte bara för att det är mycket mer snö på vintern utan även känslan. Nu har vi inte öppnat upp stationen ännu och kommer inte att göra så förrän den 21 Februari, men jag vågar ändå påstå att allt är så mycket fridsammare på vintern. Det är inte samma hets att bestiga Kebnekaise. Man kan komma hit och bara njuta av livet.

På sommaren vallfärdar folk hit för att uppleva den alpina terrängen och göra ett besök på Sveriges högsta topp. Fjällstationen är full av folk och liv och det är kanske inte är just detta som de erfarna vandrarna söker sig till. Utan snarare lugnet och ensamhet i naturen. Kanske till det lugnet som man kan hitta här på vintern.

Ända sedan vi kom hit har det varit klar himmel och vindstilla. Inte ett ljud har hörts när man är ute, förutom de ljud som man själv orsakar. Trots att här är rikligt med både älg och ren så är det så stilla och lugnt. Än har inte heller solen orkat sig över Skarta så solen har vi inte sett skymten av sedan vi kom hit. Istället vaknar vi upp till det vackra rödaktiga ljuset som speglar sig mot bergstopparna i fjärran.

En härlig syn som väcker liv i själen varje morgon och påminner mig om var jag befinner mig. I övrigt fortskrider arbetet här. De senaste dagarna har det bland annat skottats en hel del. Skoterleden har ruskats och en del invändiga projekt har påbörjats.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.